Min senaste bokrekommendation i Mensa Sveriges föreningstidning kändes först så intern att jag inte kunde bestämma mig för att lägga ut den på bloggen också. När jag fundererar på saken, tror jag dock att den här boken faktiskt kan vara rolig för alla som engagerar sig i idéella föreningar, och alltså även kan intressera en mera allmänt bokintresserad krets. Så här kommer den.

Ur bokhyllan: Mensa: The Society for the Highly Intelligent av Victor Serebriakoff

Bokhyllans rekommendationer brukar inte ta upp böcker som inte finns tillgängliga på svenska, men den här gången är ett undantag, temanumret till ära. Det är nämligen svårt att tänka sig en bättre ingång till föreningens historia än Victor Serebriakoffs bok om Mensa, mensaner och hur han själv fann sin plats i föreningen och formade den.

Serebriakoff gick med i Mensa 1949, och var med om att bygga upp mycket av vad som fortfarande betraktas som grundläggande inom föreningen, från de tre huvudmålen till att det är en internationell förening. Han berättar själv sin mensabiografi med svagt ironisk finess i stilen, och utan att dölja att det är en personlig historia som i mycket bör betraktas som en partsinlaga. Samtidigt är det väldigt trevligt att se hur han noga skiljer på konflikter med personer som försökt förstöra (troll, skulle vi säga idag) och konflikter där båda parter uppriktigt velat ha en väl fungerande förening och varit beredda att arbeta för en sådan, men inte kunnat komma överens om hur den skulle byggas.

Genom Serebriakoffs ögon får läsaren följa Mensas utveckling, från sent 1940-tal fram till 1980-talet. Här får man veta såväl att Roland Berill från början tänkte sig en elitförening med högst 600 medlemmar som vilken kombination av möjligheter och problem som uppstod när Mensa fick fäste i USA och snabbt växte sig större där än i Storbritannien. Dessutom innehåller boken en mängd märkliga och roliga historier, som till exempel den om hur föreningen antog en regel om att gröna människor med gula ränder inte skulle kunna bli medlemmar.

Allt detta och mycket mer berättas med snygga formuleringar, humor, och en dos hälsosam självdistans. För den som har eller funderar på förtroendeuppdrag inom Mensa, finns det både uppmuntran och lärdomar att hämta hos Serebriakoff. För alla medlemmar finns det ett stycke föreningshistoria, en del intressanta idéer, och några goda skratt att få ut av läsningen.