Gårdagens bokcirkel diskuterade Kain av Jose Saramago. Vi kunde snabbt konstatera att det var svårare än vanligt att få samtalet att hålla sig till just den boken, eftersom det genast tenderade att sväva iväg till den bibliska versionen av Kain, liksom av de andra element som Saramago stoppat in i sin roman. Fast vi lyckades ändå få en hel del sagt om just Saramagos Kain under kvällen.

Flera personer konstaterade att boken innehåller en blandning, eller om man så vill ett hopkok, av händelser kopierade från bibelns berättelser och förmodat moderna inslag. Humoristiskt, tyckte några läsare. Enkelt, sade flera andra, i betydelsen att det inte är något särdeles originellt grepp. Nu kan förvisso även det som i princip inte är särdeles originellt göras till någonting helt eget av en författare som tar sig av stoftet, men riktigt det var ingen som såg här. Någon såg Kain som en gestalt som kämpade med Gud, vilket nog var den mest välvilliga läsningen i jakt på en verklig tanke i denna bok.

Vi kom att prata lite om stilen, med egennamn utan stor bokstav och dialoger där replikerna separeras med kommatecken. Någon påpekade att det är inte är ovanligt bland portugisiska författare att skriva så, och vi spekulerade i att det kanske speglar poesins starka ställning i den portugisiska litteraturen.

Kain själv i Kain får resa av och an i tiden liksom i rummet. En av cirkeldeltagarna jämförde honom med Doktor Who, förutom att Saramagos Kain alls inte är ute efter att rädda mänskligheten. Tvärtom leder hans ingripande i slutet av berättelsen åt ett helt annat håll. Alla kunde se behovet av dessa tidsresor för berättelsen, men ingen tyckte att de var särdeles väl sammansatta.

Nu var jag förvisso den som tyckte att den här boken var ren smörja, som jag skulle ha lagt ifrån mig efter två kapitel om det inte varit för att vi skulle diskutera den i bokcirkeln, men flera undrade om detta sista verk av en åldrad författare verkligen borde ha publicerats. De av oss som läst annat av Saramago hade en mera positiv uppfattning om de böckerna, från en läsare som varit verkligt entusiastisk över ett par av dem till mig som också hade ett minne av att Blindheten var värd att läsa även om jag inte såg någonting märkvärdigt i den heller. Kain däremot – nej, den är inte värd att kasta bort sin tid på.

Jag frågade även de övriga deltagarna om de hade lagt märke till den skriande antisemitismen i boken. Det torde säga ett och annat om vad som anses normalt inom vår kultur, att ingen av dem hade tänkt på den aspekten när de läste den, trots om alla givetvis såg den när de fick ett par av de många relevanta citaten utpekade för sig.

Sedan svängde vi återigen till att diskutera läsning av religiösa texter som trosläror respektive som skönlitteratur, och andra saker som denna bok kommit oss att tänka på och som var betydligt intressantare än själva boken.

Kain kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.