Det får bli ett litet inlägg till bokbloggsjerkan från alkb även denna vecka. Veckans utmaning visade sig vara en repris från förra året:
Koko tycker att bokbloggsvärlden fokuserar för mycket på det som är nytt och spännande. Därför vill hon utmana er att blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal men som fortfarande är läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!

Förra gången det begav sig, skrev jag ett inlägg med en bunt klassiker, och dem rekommenderar jag fortfarande varmt. Så här ett år senare tycker jag att jag nämnde för få av de stora ryska böckerna, som Dostojevskijs Brott och straff och Lermontovs Vår tids hjälte.

Med det sagt, väljer jag att denna gång titta igenom listan över vad jag hittills har läst i år, och plockar fram de böcker där som är mer än hundra år gamla.
S Aksakov: En familjekrönika
N Ljeskov: Den gamla goda tiden
Christina: Självbiografi och aforismer

Se där, det blev bestämt två ryssar där också. Jag kanske har lite sådan period just nu. I alla fall tycker jag att Koko har en klar poäng, i att man behöver läsa böcker från olika epoker för att få ut allt det nöje litteraturen kan ge.