Det skall nog bli en vana, det här. Fredag är inte bara den dag då veckans novell släpps ut här på Syrlig, det är också dagen för den oemotståndliga bokbloggsjerkan.
Annika på alkb ställer idag frågan som så många läsande människor får väldigt ofta:
Hur hinner du läsa så många böcker?
Egentligen vill jag ställa en motfråga: Hur skulle jag kunna låta bli? Jag har ju turen att inte behöva lägga all min vakna tid på arbete för att överleva.
Som så många av de andra svaren också säger, är det förstås en fråga om prioriteringar. Jag läser runt 100 böcker per år, medräknat allt från tunna seriealbum till stadiga fackböcker. Det är betydligt färre än jag skulle vilja hinna med, men det är vad jag har tid till. Jag arbetar, jag träffar folk, jag är aktiv i ett par föreningar, jag skriver en del, och jag läser. Däremot ägnar jag mig inte åt sport (motionerar lite för lite, till och med), och ser väldigt sällan på TV. När jag inte äter middag i sällskap med någon annan människa, äter jag i sällskap med en bok. När jag behöver ta mig någonstans med tunnelbanan, läser jag under tiden. När jag vilar mig någon timme under kvällen, läser jag. Så enkelt är det.
Tyvärr kommer jag ändå aldrig hinna läsa allt jag skulle vilja läsa. Fast det har förstås sina goda sidor det också; det är en försäkring mot att ha tråkigt.
Sanningen är ju att man bara läser en liten, liten bråkdel av alla de böcker som finns.
Tänk vilken fasa om man en dag vaknar upp och inser att man läst den sista boken…
Jag har samms dilemma… Jag kommer aldrig hinna läsa allt jag skulle vilja läsa.
Visst är det frustrerande ibland att alltid vilja läsa mer.
Nej det är tråkigt ,att man aldrig kommer hinna läsa allt man vill!
Ja, kanske det är bra att man inte kan läsa allt man vill. Fast ibland känns det inte så 🙂
Ja ibland hade man önskat att dygnet hade fler timmar så man hann läsa all underbara böcker som man vill läsa.
Jag skulle gärna läsa betydligt mer än vad jag gör.
Undrar just om vi kunde slå oss ihop och uppfinna längre dygn. 🙂