Fredag, och äntligen en stund till att sätta sig ned med veckans bokbloggsjerka från Annika på alkb.se. Denna veckas fråga / utmaning kommer från Koko och lyder:
Jag tycker ibland att bokbloggosfären fokuserar onödigt mycket på det som är nytt och spännande. Jag skulle vilja komma med en utmaning: blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal, men fortfarande läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!

Nu skriver jag en del om klassiker annars också, även det i och för sig inkluderar 1900-talsklassiker som ännu inte har fyllt 100. Klassikerna är ju klassiker för att de har överlevt, det är de böcker som blir kvar även när de inte alls är nya – även om de kan vara nog så spännande. Jag skulle kunna räkna upp tiotals, men här kommer i alla fall ett litet urval.

Prinsessan de Clèves av Mme del La Fayette publicerades 1678 och håller än. Det är en ingående psykologisk skildring av en kvinna som rör sig inom en mycket begränsad omgivning men söker emotionellt lugn och intellektuell frihet. Omständigheterna är måhända inte aktuella, men den mänskliga psykologin är det i högsta grad.

Knappt hundra år senare kom J W von Goethes Den unge Werthers lidanden. Det är med rätta som den blivit en symbol för romantikens litteratur, med historien om den unge mannen som fullkomligt dras med av en stor kärleks känslostormar. Visst kan stilen kännas lite överlastad idag, men jag tycker ändå om den. Dock är jag än mer förtjust i Goethes Valfrändskap, ett mognare verk som kom ut först 1809 och hanterar temat förälskelse och kärlek med mindre stora gester men nog så stort allvar.

En annan stor roman från sekelskiftet 1700-1800 är Stolthet och fördom av Jane Austen. Eller för den delen, läs allt av Austen! Hon hade en fantastisk förmåga att fånga människors beteenden och karaktärer, och rolig var hon också. Dessutom innehåller hennes romaner i regel kärlekshistorier som inte är alltigenom enkla, för alla som tycker om att läsa om sådana.

Sedan finns det massor av klassiker från 1800-talet som är väl värda att läsa. Jag tänkte egentligen inte ta upp sådana som jag skrivit om tidigare, men vill ändå särskilt framhäva en av mina stora favoriter, Frankenstein av Mary Shelley.

Fortfarande i 1800-talet kan jag nämna Anton Tjechovs noveller, som till exempel den berömda Damen med hunden. Eller varför inte återvända till britterna en stund och systrarna Brontë. Emily Brontës Svindlande höjder är en märklig historia om vilda förälskelser, hämnd och spöken, medan Charlotte Brontës Jane Eyre bland annat innehåller en av världslitteraturens bästa barndomsskilldringar.

Då har jag inte ens kommit in på vare sig Balzac eller Baudelaire, för att inte tala om Dickens eller Zola.

Slutligen några ord om den svenska litteraturens klassiker. Jovisst, Strindberg i all ära – framför allt pjäserna, men även romaner som Inferno och Röda rummet är mycket bra. Hos Strindberg finns mycket läsvärt, även om han publicerade en del skräp också. Ändå föredrar jag nog bland de svenska prosaklassikerna dels Selma Lagerlöf, i första hand Kejsaren av Portugallien och Gösta Berlings saga, dels Hjalmar Söderberg, framför allt Doktor Glas och Historietter