Veckans fråga i bokbloggsjerkan från Annika på alkb.se lyder:
Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?

En ganska svår fråga, tycker jag. Eller för all del, om man tar den bokstavligt är den förstås inte svår: Det finns många som blir väldigt förtjusta i fiktiva karaktärer, ibland så att det blir en avståndsförälskelse. Om jag däremot försöker fundera över vad jag själv särskilt fastnar för, är det svårare.

Rent karaktärsdrivna berättelser kan ofta vara intressanta men ändå sakna någonting. För att jag riktigt skall bli förtjust i en bok krävs nog en kombination av karaktärer, berättelse och stil. Sedan finns det ju otrevliga karaktärer som är väldigt intressanta, men det är svårt att säga att jag direkt är förtjust i dem.

Med lite funderande kommer jag fram till att det finns flera karaktärer jag blivit förtjust i i Armistead Maupins Tales of the City-bokserie, framför allt Anna Madrigal och Michael Tolliver. Muminpappan från Tove Janssons böcker är en annan favorit, i helt annan ände av skalan av berättelser. Den unge Mario i Mario Vargas Llosas Tant Julia och författaren ryms nog också bland de figurer som gör mig förtjust, men kanske än mer den märklige följetongsförfattaren Pedro Camacho från samma bok.

Det gick att komma på några, men helt lätt var det inte.