Kanske spelade det in att jag hade skrivit om Resa i månljus, en bokrekommendation som även finns här. Praktiskt nog blev det i alla fall även en bokcirkelbok.

Det märktes snabbt att det här skulle bli ett av de intressanta tillfällen då sällskapet i princip delades mitt itu från början. Ungefär hälften var förtjusta i boken, medan andra hälften hade svårt att riktigt se någon poäng med den. Spänning mellan autenticitet och anpassning, sade de ena. Historien om en tråkig pojkman som inte klarar av att bli vuxen, tyckte de andra. Som vanligt kunde vi se poänger i den andra synpunkten också.

Överlag talade vi en hel del om karaktärerna i historien. Huvudpersonen Mihály förstås, men också hustrun han lämnar, Erzsi. Naturligtvis den lockande Eva, som Mihály inte kan glömma sedan sin ungdomstid. Ungdomsvännen som tog sitt liv, kretsen omkring dem som nu dyker upp på nytt i romanen. De flesta av dem blir så pass levande som romanfigurer kan bli.

Vi kom förstås även att tala om det Italien där romanen utspelas. På sätt och vis kan den läsas som en guidebok till konstupplevelser och platser att besöka. Fast det är också tydligt att den utspelas i tidigt 1930-tal, med allt vad det innebär. Boken beskriver ett Italien, och ett Europa, som redan var på väg att utplånas när den skrevs. Det kan tyckas passande att döendet har en så stor plats i den.