Bokcirkelns diskussion om Vedersakarens död av Hans Keilson fick snabbt en livlig start. De flesta kommenterade hur denna beskrivning av en övermäktig fiende är lätt att placera även utan ledtrådar från bokens baksidestext, men ändå skrivits allmängiltig och utan att benämna det den så tydligt handlar om. Vedersakaren får namnet B, aldrig namnet Hitler. Hans anhängare kallas inte uttryckligen för nazister, och inte heller sägs det rent ut att berättarjaget är jude. Ett praktiskt knep för att det ursprungliga manuskriptet skrevs under brinnande krig? Det kan vara troligt. Ett mycket medvetet sätt att göra berättelsen allmängiltig? Förvisso, och vi var överens om att greppet fungerade.

Vi kom att tala om upptrappningen, från barndomen där jaget som tioåring först får höra talas om att hans familj har en fiende, till avslutningen när mördandet redan nått sin kulmen. De många små stegen på vägen gjorde det hela så mycket mera kusligt. Någon påpekade att boken också pendlar mellan mycket realistiska beskrivningar och tämligen abstrakta resonemang.

En sak som många fäst sig vid var hur jaget ständigt återkommer till en sorts ömsesidigt psykologiskt beroende mellan förföljare och förföljd. Den paradoxala känslan av påtvingat band till en svuren fiende var intressant i sig, och ledde oss in på resonemang om psykologiska mekanismer i allmänhet och psykoanalys i synnerhet. Kan vedersakaren ens tänkas utan dem han har bestämt sig för att förfölja? Men kusligt nog också frågan: Hur i grunden annorlunda hade jagpersonens liv formats utan denna upptrappade förföljelse?

Någon nämnde att ett återkommande tema i romanen var förfalskningar av olika slag, från retuscherade foton till barnsligt förfalskade frimärksstämplar. Vi kom att prata om att det kanske speglar hur jaget i olika situationer döljer sin identitet, försöker ”passera” för vad han inte är – och ofta också lyckas göra det.

Samtalet återkom till frågor om identitet, men också till några scener ur boken. Den mycket utdragna beskrivningen av skändning av en begravningsplats ledde till många reflektioner, om det gruppbeteende den skildrar men också om hur scenen sakta får utvecklas i boken. Detta som kontrast till annat som beskrivs väldigt summariskt, såsom bortförandet av jagets föräldrar. Även det rent berättartekniska gav oss en hel del att prata om.

Vedersakarens död kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.