Bokrekommendation som tidigare publicerats i förra numret av Legatus Mensae.

Ur bokhyllan: Dörren (Az ajtó) av Magda Szabó

Ett par bestående av två författare i Budapest behöver en hemhjälp. Lägligt nog bor en gammal kvinna som är perfekt för uppgiften alldeles i närheten. Så kommer Emerentia in i berättarens liv; Emerentia som förutom att vara vaktmästare i ett hus i närheten även sopar gatorna i flera kvarter och tar på sig uppgifter i hemmen. Emerentia arbetar ständigt, hon arbetar sällsynt väl, och hon är inte lätt att umgås med. Med all sin barskhet och självsvådlighet är Emerentia ändå inte bara respekterad utan riktigt omtyckt i området, och även bokens jag blir med åren väldigt fäst vid henne. Kanske blir hon till och med den människa som får komma Emerentia närmast.

Dörren utvecklas till en berättelse om mänskliga relationer när de är som mest komplicerade, men också om en människa som först kan te sig som en kliché men visar sig vara väldigt komplex. Emerentia släpper inte in någon i sitt hem, men bekanta tas emot på verandan utanför. Hon vill aldrig ta emot några gåvor, men kommer alltid med mat om någon i grannskapet blivit sjuk. Med all sin kraft blir dock även hon äldre, och allt eftersom banden mellan personerna blir fastare går hon också mot det som skall bli slutet på hennes berömda arbetsförmåga.

Det är en mycket skickligt uppbyggd roman, där läsaren gradvis får veta mer om såväl Emerentia som berättaren allt eftersom deras respektive liv utvecklas. Den berättar om svåra saker, men har också klart komiska episoder. Framför allt är det en bok att fundera vidare över när man har läst den.

Dörren kan bland annat kan köpas från Bokus eller Adlibris.