Bokcirkeln läste Vi av Jevgenij Zamjatin, och som så ofta var vi inte särdeles överens. En del gillade den, andra fann den rätt tråkig och intetsägande. Däremot kunde vi enas om att denna relativt tidiga dystopi är litteraturhistoriskt intressant. Den tjänade troligen som inspirationskälla för såväl Huxley som Orwell. Zamjatins roman från 1924 hämtade för sin del säkert en del i arvet från Dostojevskij, och kanske också något från Verne och Wells.

Själva berättelsen utspelas i ett totalitärt samhälle där människor förmodas fungera som urverk och beskriver ett antal personer som gradvis glider ur detta samhälles grepp. Berättaren, D, försöker vara en alltigenom logisk människa. Han konstruerar rymdskeppet Integral, medan hans reglementerade tillvaro sakta luckras upp. Han har börjat drömma, vilket är ett tecken på psykisk sjukdom… Själva samhällskonstruktionen är intressant; en stad med hus av glas som alla kan se in i, avgränsad mot den ännu inte tyglade naturen av en tydlig mur. Därute finns det okontrollerade, vilda.

Bland de läsningar vi gemensamt kunde hitta fanns såväl psykoanalytiska som profetiska. Ganska snart kom vi också till en livlig diskussion om vad som är och inte är tillämpligt som satir även för vår tid. Det fanns mycket att haka i för fortsatta samtal. Människorna som promenerade på led fyra och fyra, diktatorn som visade sig vara en trött och desillusionerad gamling, den totala avsaknaden av privatliv – allt detta kunde vi hitta olika kopplingar till.

Vi kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.