Jag hade sneglat på den tidigare, men det var Augustpriset 2017 som fick mig att skaffa och läsa Ett jävla solsken, Fatima Bremmers biografi över Ester Blenda Nordström. Det visade sig vara intressant samtidigt ganska lättsam läsning, med en fart som verkar spegla intensiteten hos föremålet för biografin.

Ester Blenda Nordström, journalist vars reportage blev mycket omtalade. Dessutom författare av inte bara reportageböcker utan även en serie ungdomsböcker, globetrotter i en tid när få gav sig ut på långa resor, ensam kvinna i sin kull på lantbrukshögskolan, en av dem som aktivt arbetade för kvinnors rättigheter i det tidiga nittonhundratalets Sverige, och lite till. Varför kan jag inte minnas att jag någonsin hört det namnet före 2017? Nu har i alla fall Bremmers biografi sett till att vi är många som har hört och kommer att minnas det.

Boken berättar i stort sett kronologiskt om Nordströms liv, men med instick som ger antydningar om vad som komma skall och ger lite extra spänning. Det är mycket skickligt gjort, vad gäller både innehållet och tonen av god journalistprosa. Som läsare känner man även att det finns ett mycket genuint arbete bakom, bland dagboksanteckningar, brev och fotografier.

Nog finns det att skriva om i detta liv. Hur Nordström tar jobb som piga för att skriva om pigornas arbetsförhållanden, och den långa konflikten efteråt. Hur hon tar jobb som lärare på en nomadskola i norr, och så där i förbifarten lär sig finska för ändamålet. Året på Kamtjatka. Ungdomsböckerna med en huvudperson som verkar hamna någonstans mellan Anne på Grönkulla och Pippi Långstrump. En livslång kärlek som i sin tid måste döljas. Det är ett liv som i sig skulle räcka till flera långa böcker, och som Bremmer snyggt guidar läsaren igenom. En mycket läsvärd biografi, helt enkelt.

Ett jävla solsken kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.