Efter att ha nämnt Det gröna tältet av Ljudmila Ulitskaja som rekommendation ett par gånger, tycker jag att jag borde se till att den boken får ett eget inlägg också. Det är den väl värd. Samtidigt är det ganska svårt att beskriva den. Det är den sortens läsning som behöver upplevas.

Det börjar med en romanuppbyggnad. Vi befinner oss i Sovjetunionen efter Stalin. Tre pojkar, klasskamrater på en skola i Moskva, blir vänner. De har mycket olika bakgrund, men finner varandra i intellektuella intressen och i det inflytande som en av deras lärare utövar. Läraren tar med sina elever på långa promenader, där han visar dem den ryska och sovjetiska kulturens många sidor. Han lär dem någonting mycket farligt, nämligen att tänka självständigt. Alla tre kommer att utvecklas in i dissidentkretsar.

Ungefär mitt i byter romanen delvis riktning, så att den mer blir en serie sammankopplade noveller. Här finns flera intressanta personporträtt, som samtidigt blir olika sorters speglingar av den tid de lever i. Så mot slutet blir det mera av ett typiskt romanberättande igen, med en glidning hela vägen in i 2000-talet. Alltihop är oerhört skickligt gjort, så att man följer handlingen med intresse även i de delar där man redan vet från tidigare kapitel hur det slutligen kommer att gå för personerna. Det är också en uppbyggnad som ger upphov till en del tankeverksamhet.

Förutom att det är en mycket originell roman, är Det gröna tältet dessutom en sorts titthål in i den sovjetiska och postsovjetiska tillvaron. Den beskriver en klass av intellektuella som det inte gick särdeles bra för, en grupp som på olika sätt fick bära stora bördor i sovjetsystemet. Det är dessutom inte ofta en bok så tydligt känns som en inblick i en annan kultur, en som på många sätt är nära men ändå mycket olik vår egen. Den här romanen kan jag varmt rekommendera till var och en som vill få saker att funderar över under läsningen.

Det gröna tältet kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.