Nu har jag varit dålig på att följa med olika bloggutmaningar ett tag, trots att det brukar vara roligt. Veckans utmaning från Kulturkollo skall jag vi alla fall lyckas få med denna vecka. Utmaningen lyder:
Berätta om din favoritgubbe!

När jag funderar inser jag att de litterära figurer jag fastnar för sällan är gubbar. En del män finns det förstås, men gubbar? Nej, sådana associerar jag oftare till när det gäller skrönor, en typ av berättelser som jag inte är särskilt förtjust i. Möjligen kan Woland, djävulen själv från Mästaren och Margarita av Bulgakov, vara kvalificerad. Kanske också läkaren Rieux i Pesten av Camus.

Sedan slår det mig. Naturligtvis har jag en favoritgubbe: Kapten Haddock! Den alkoholiserade sjökaptenen från Tintins äventyr av Hergé är helt klart en gubbe. Han är kolerisk, han är ofta löjlig, han lyckas ständigt slå i saker, och hans förhållande till alkohol är uppenbart ohälsosamt. Samtidigt är Haddock en person som inte bara kan visa prov på gott hjärta och lojalitet mot sina vänner, utan också visar sig som mest rasande när han ser människor i underläge utsättas för orättvisor. Han är en figur för den vuxne tintinläsaren att identifiera sig med, och han är en alldeles lysande gubbe.