Det var med viss extra förväntan jag såg fram mot bokcirkeln när jag denna gång hade övertygat de andra deltagarna om att vi skulle läsa Vattnet i mars av Mikael Fant. Som jag nämnt tidigare på bloggen, håller jag den boken för en av de bästa nutida svenska romaner jag läst. Bokcirkelns åsikter brukar oftast vara spretiga, så där väntade jag mig ordentligt mothugg.

Efteråt kan jag konstatera att förväntningarna infriades. Några tyckte att det var en bra roman, någon gillade alls inte temat med släktens olika problem, och en person tyckte att den var direkt dålig. Det blev en livlig diskussion, som kom att vindla och svänga åt minst lika många olika håll som det fanns personer i boken vi diskuterade.

Vi talade en hel del om vad tomrummet som den döda modern och matriarken Inga lämnat efter sig egentligen skulle innebära eller symbolisera. Var det bara ett ekande rum, eller kanske katalysatorn som fick allt och alla att utvecklas? Vi kom inte överens där, men de olika infallsvinklarna var nog så intressanta. Änklingen Edvin hade nog den tydligaste utvecklingen under bokens gång, men för den skull tyckte vi knappast att han blev mera huvudperson än någon av de andra. Vi talade också om dikten som placerats mitt i boken, som spår efter Inga. Vad kunde den egentligen visa? Vi var i alla fall överens om en sak: Den placeringen, liksom bokens komposition överhuvudtaget, visade ett riktigt skickligt hantverk från författarens sida.

Vidare kom vi att tala om hur saker gradvis förklarades, hur man kunde förstå en antydan som glidit förbi i ett kapitel i ljuset av någonting som berättades en bra bit senare. Någon började fundera över hur det skulle bli om man läste boken baklänges, med det sista kapitlet först. Kanske skulle det på sätt och vis vara samma berättelse, men ändå absolut inte.

Så svängde vi tillbaka till att tala om de olika personerna, och om deras röster så som de visas i sina respektive kapitel. Ibland kan de verka ganska lika varandra, men så är de å andra sidan nära släkt. Några av dem är tvärtom i högsta grad olika de övriga. Samtidigt finns det en person som ramar in historien och får agera allvetande berättare. Det greppet fick oss att fundera och spekulera, men också att konstatera att det ger en snyggt sluten cirkel från början till slut.

Det gick flera timmar av livligt samtal, och mestadels höll vi oss till boken och dess olika delhistorier. Vi kom inte överens, men det var heller inte meningen. Poängen var att det var en bok som gav oss väldigt mycket att prata om.

Vattnet i mars kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.