Inspirerad av förra veckans tematrio, och inte minst av att Lyran nämnde denna bok i sin egen trio för det temat, åtevänder jag till Glöd av Sandor Marai. Så här lyder den rekommendation jag skrev för ett antal år sedan:

Ur bokhyllan: Glöd (Agyertyak csonkig agnek) av Sandor Marai

Märkligt nog finner man sällan romaner som beskriver åldrande. Än mer sällsynta är berättelser som beskriver åldrande i termer av att känslor kan mogna till någonting helt annat än man kunde vänta sig, att det inte är det som i förstone verkar viktigt som visar sig vara viktigt på lång sikt. Den tunna men koncentrerade romanen Glöd är en sådan bok. Det är en i ordets bästa bemärkelse originell roman.

Ramhandlingen kan tyckas enkel. Henrik och Konrád träffas efter att inte ha sett varandra på fyrtioett år. I sin ungdom var de vänner. Denna vänskap, som inleddes på kadettskolan, beskrivs bland annat med följande utmärkta citat:

”Deras vänskap var lika allvarlig och ordlös som varje stor känsla som är livslång. Och som i varje stor känsla fanns det också i denna blygsel och skuldmedvetande. Man tar inte ostraffat en människa från de andra människorna.”

De växte upp, Henrik gifte sig, den starka vänskapen bestod. En dag gav sig Konrád av utan ett ord till avsked. Snart får läsaren också veta anledningen. Denna förklaring är dock det enda i romanen som utvecklas så som man kan vänta sig. Vad som sedan följer är alls inte vad som brukar följa, den scen man förväntar sig kommer aldrig, utan istället presenteras personernas utveckling på ett helt annat sätt.

Samtidigt som Glöd väldigt tydligt utspelas i ett ”Mitteleuropa” som var förlorat redan när den skrevs 1942, är det i högsta grad en allmängiltig roman, en bok om hur människor kan fungera. Till avslutande lockbete följer ännu ett citat:

”Men i djupet av din själ fanns en krampaktig känsla – längtan efter att vara annorlunda än du var. Det är det värsta öde som kan drabba en människa. Längtan efter att vara annorlunda och en annan än den man är: en smärtsammare längtan kan inte brinna i ett människohjärta.”