När jag skrev upp den bland januari månads lästa böcker, kommenterade jag att Maja Hagermans bok om Herman Lundborg, Käraste Herman, borde få ett eget blogginlägg. Nu blev den först en bokrekommendation i föreningstidningen som jag brukar skriva sådana för, men det hindrar förstås inte att det skall få komma ut här på bloggen också. Jag skrev så här:

Ur bokhyllan: Käraste Herman av Maja Hagerman

Författaren Maja Hagerman har tagit sig an en intressant figur ur den svenska 1900-talshistorien, Herman Lundborg som byggde upp rasbiologiska institutet i Uppsala. Boken Käraste Herman bygger till stor del på läsning av hans stora samling brev, och den har underrubriken ”rasbiologen Herman Lundborgs gåta”.

Denna gåta utgörs till stor del av förhållandet mellan Lundborg och den som så småningom blev hans andra hustru: Maria, en finsk-samisk kvinna som enligt Lundborgs teorier inte alls var lämplig för honom att få barn med. Det spåret är förvisso intressant, men mycket annat som plockas fram i boken är det i än högre grad. Läsaren får möta en engagerad forskare i sin tid, en bildad man som trodde på vad han gjorde, trodde på det nya forskningsfält han var med om att inrätta. Att det byggde på rent vansinne gör de mekanismerna än mer märkliga att studera.

Lundborg var uppenbart fascinerad av Lappland, av människorna långt i norr. Där han kom med sina skallmätningar blev han också ofta rätt populär, vilket kan tyckas märkligt tills man tänker på att han samtidigt var läkare och ofta hjälpe även de människor han katalogiserade.

Det blir ett komplext porträtt att fundera över, ett porträtt av Lundborg men kanske än mer av den tid och miljö han verkade i. Skrämmande aktuellt känns det också, på många sätt.

Käraste Herman kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.