Bokcirkeln diskuterade Väggen av Marlen Haushofer, vilket blev ett av de riktigt livliga och spretiga samtal som får mig att uppskatta dessa möten väldigt mycket. Roligt var det också.

I romanen Väggen finner sig berättarjaget plötsligt instängd bakom en osynlig men ogenomtränglig vägg, ensam med en hund i en jaktstuga någonstans i de österrikiska bergen. På andra sidan väggen är alla människor och djur döda, medan växterna märkligt nog verkar fortsätta växa som förr. Det märks också snart att vad som än hänt, så är det inte enbart ett lokalt fenomen. Det finns alltså ingen hjälpa att räkna med från omvärlden. Huvudpersonen inrättar sitt liv, inventerar förråden, odlar potatis, hittar en ko som hon tar hand om. Djuren blir efterhand fler, och hon får tydliga relationer till dem, samtidigt som det vardagliga arbetet för överlevnad tar all tid och kraft. Tiden går, i den isolering som skapats av väggen.

Är detta en katastrofroman eller en långt driven metafor för ett psykiskt tillstånd, kanske den totala känsla av isolering som kan uppstå i en djup depression? De flesta av oss var benägna att i första hand göra den mer bokstavliga läsningen, men under samtalets gång gled vi ofta över i att även prata om de psykologiska mekanismerna i huvudpersonens isolering, och närma oss den andra läsningen. Kanske är det del av bokens styrka, att man kan se dessa tolkningar parallellt.

De praktiska aspekterna upptar mycket av berättelsen, och vi kom också att prata en hel del om hur berättarjaget ägnar sig helt åt olika sysslor. Det är en viss psykologisk typ, som många av oss hade ganska svårt att förstå, som på det sättet inte skulle grubbla på vad som hänt eller tillåta sig att sörja de människor som måste vara döda. Där diskuterade vi även om huvudpersonen inte är lite för perfekt anpassad för berättelsen, i detta att hon så helt och omedelbart kan inrätta sig i de nya livsvillkoren. Hon vet till och med hur man mjölkar en ko för hand, även om hon får påpeka att hon inte är van och det blir klumpigt gjort i början.

Vi gled ut i resonemang om hur vi själva skulle ha stått ut och klarat oss i en sådan situation. Flera av deltagarna nämnde att det på vissa sätt kan vara en dröm att undkomma all mänsklig interaktion, men i denna beskrivning där det inte finns någon återvändo förvandlades den snarare till en mardröm. Samtidigt är det också en lockade bild, detta att när katastrofen kommer kunna dra sig undan för att leva sitt liv långt bort från allt som händer i världen.

Isoleringen förde oss också in på den österrikiska kulturen i allmänhet, och teman kring instängdhet och avklippta band. Så småningom gled vi tillbaka till Väggen och den nya, mindre katastrof som inträffar mot slutet, när en annan människa plötsligt dyker upp i den värld som huvudpersonen byggt upp åt sig. Var det psykologiskt trovärdigt? Ja, tyckte allt de flesta, även om också det tålde att diskuteras länge.

Väggen kan bland annat kan köpas från Bokus eller Adlibris.