När firar man andra världskrigets slut? Här verkar det i hög grad vara 7:e maj som är datumet, i Ryssland hålls det stora firandet på lördag, den 9:e, danskarna firade mest den 5:e… Oavsett vilket datum man väljer är det i dagarna 70 år sedan krigsslutet i Europa – den asiatiska delen av kriget slutade först i augusti. Till fredsdagen finns det förstås en hel del passande läsning.

Henrik Berggren skrev intressant i DN häromdagen om olika sätt att utforska historien. Med Proust på spaning efter det krig som flytt är en mycket läsvärd artikel.

Bland mycket annat nämns där en bok som satte igång diskussionen om Sverige under andra världskriget, Heder och samvete av Maria-Pia Boëthius. Den skrev jag en rekommendation om för bortåt 20 år sedan, och den känns fortfarande aktuell:

Ur bokhyllan : Heder och samvete av Maria-Pia Boëthius

När Heder och samvete publicerades 1991 orsakade den en ganska skrikig debatt om Sveriges förhållande till Tyskland under andra världskriget. Ändå är denna kombinerade debattbok och historielektion själv allt annat än skrikig. Det är en påminnelse om fakta som de flesta redan kände till. Men genom att dessa fakta sällan diskuteras har ämnet uppenbarligen blivit brännande.

Det Boëtius främst uppehåller sig vid är den censur av det fria ordet som den dåvarande svenska regeringen var snar att införa i neutralitetens namn. Hon visar det orimliga i att de på allvar skulle ha trott att tyskarna kunde invadera på grund av en tidningsartikel. Även beskrivningen av hur svårt det är att idag diskutera denna censur kan få läsaren att hicka till. Här fyller Heder och samvete en viktig funktion.

Givetvis är det också viktigt att författaren påminner om andra saker,som till exempel att det var efter ett initiativ från Sverige och Schweiz som tyska judars pass stämplades med ett stort J. I de läroböcker som används i svenska skolor idag framhålls denna stämpel som ett exempel på förföljelsen före koncentrationslägren. Där står ingenting om de dåvarande svenska myndigheternas del i saken.

Sedan finns det förstås mycket mer att läsa, också. En särskild favorit i min bokhylla är Vasilij Grossmans Liv och öde, en stort upplagd roman om livet i Sovjetunionen under kriget. Här finns de ryska fånglägren liksom de tyska utrotningslägren. Här finns människor som klarar sig ganska bra och människor som äts upp och spottas ut av systemet. Här finns också kriget i sig, med sina direkta och indirekta offer. Det är en fantastisk roman, som hjälper läsaren att förstå kriget, men också att förstå människorna. Tyvärr verkar den inte finnas i handeln längre, men man kan söka den på Antikvariat.net eller Bokbörsen.se.

Heder och samvete finns däremot i en relativt färsk upplaga och kan bland annat köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.