Igår kväll pratade bokcirkeln som jag deltar i om Bulgakovs Mästaren och Margarita. Vi var sex personer runt bordet, och alla tyckte om romanen. Ändå blev det ett livligt samtal, där vi långt ifrån alltid var helt överens. Det finns så mycket i denna vindlande bok, man blir nog inte riktigt färdig med vare sig själva texten eller diskussioner om den.

Vi pratade en del om referenser till allt från Goethes Faust till 30-talets sovjetiska propagandaspråk. En annan intressant infallsvinkel som dök upp var varför den magiska salva som får människor att flyga gör Margarita såväl som en annan kvinna yngre och vackrare, medan den äldre man som smörjer in sig med den blir till en gris. Sedan svävade samtalet iväg till att önska sig förmågan att flyga, som nog de flesta av oss gör på något plan.

Någon frågade vad vi såg som huvudpersonen i romanen. Det visade sig vara Margarita för en läsare, djävulen för en annan. Själv hade jag inte tänkt på den saken, trots att jag läst boken flera gånger förr. När jag nu tänkte efter, tyckte jag att huvudpersonen är staden Moskva. Fast hela persongalleriet är förstås lysande, inte minst den rökande katten Behemot.

Det tema vi stannade vid längst var frågan om ont och gott, om djävulen som åstadkommer goda saker och om Pontius Pilatus dilemma. Det är ju också ett tema som får en vacker avslutning i sista kapitlet – och sedan slår epilogen till med förnyad fars.

Mästaren och Margarita kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.