Den bokcirkel jag deltar i varierar sig gärna. De senaste gångerna har vi pratat om romaner som, utan att vara svårlästa, kräver en del av läsaren. Igår diskuterade vi däremot en barnbok, om än en barnbok som fungerar bra även för vuxna läsare. Samtalet handlade om Matilda av Roald Dahl.

Jag har skrivit om Matilda i en rekommendationsspalt för några år sedan, som del av en text om böcker om begåvade barn. Så här skrev jag då:


/…/ en barnbok om ett väldigt begåvat barn, Matilda av Roald Dahl. Matilda kan vid fyra års ålder inte bara läsa flytande och räkna ut avancerade uppgifter, utan också tänka ut komplicerade strategier för att få sin vilja fram. Dess värre tycker hennes föräldrar att hon är ett jobbigt barn som borde se på TV som normala människor, istället för att läsa en massa böcker. Matildas skolfröken har en betydligt mera förstående attityd, men hon har egna bekymmer. Eftersom det är en barnbok, är det inte svårt att räkna ut vem som så småningom löser problemen. Mycket riktigt får man som läsare det lyckliga slut man önskat både sig och Matilda, men vägen dit är mycket underhållande och inte helt förutsägbar.

Eftersom bokcirkeln ifråga är en mensaaktvitet, var det föga oväntat att en hel del av diskussionen kom att handla just om begåvade barn och om hur de behandlas i skolan. Nu är Matilda för all del inte bara väldigt begåvad utan också extremt mogen som litet barn, men det kändes ändå intressant att se på den aspekten. En god lärare ser förstaklassaren som redan läser böcker avsedda för vuxna och kan multiplicera tvåsiffriga tal i huvudet. Hon låter barnet få läroböcker avsedda för betydligt senare klasser, och läsa dessa medan läraren ägnar sig åt att lära övriga barn tvåans multiplikationstabell och att stava enkla ord. En väldigt bra strategi, var vi rörande eniga om.

Sedan är ju Matilda som sagt ett väldigt ovanligt barn. Så småningom inträder övernaturliga inslag, som så ofta hos Roald Dahl, men framför allt är Matilda mentalt sett närapå vuxen. Det gör det förstås enklare att bygga en handling med henne som stark aktör, men det ger också mycket av bokens humoristiska inslag. För trots att det på många sätt är en grym bok, var vi också eniga om att den är hejdlöst rolig.

En sak som jag särskilt fastnade för, var hur relationen till den goda läraren övergår till en närmast idealisk relation mellan förälder och barn. Det är ett genuint ömsesidigt band, och i det här fallet helt självvalt. Givetvis är det en kontrast mot Matildas oförstående biologiska föräldrar, som vill att hon skall titta på TV istället för att läsa och struntar i hennes intellektuella kapacitet.

Vi talade också om de beskrivande namn som praktiskt taget alla bokens personer bär. Inte minst blev den svenska översättningens ”fru Gudomlig” populärt. Det namnet hör till den vänliga och skickliga bibliotekarie som hjälper Matilda att redan vid fyra års ålder hitta bra böcker. Onekligen passande i en bok som i så hög grad är ett nöje för ivriga läsare i alla åldrar.

Matilda kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.