När jag läste ut Abosolut noll av Anna Fock tänkte jag genast att den borde få ett blogginlägg. Här kommer det, lite lätt försenat. Det är en omtalad bok, som fick priser när den kom ut. Jag förstår varför.

Här har vi alltså en debutbok av en svensk författare. Den utspelas helt i St Petersburg, i nutid. I centrum för handlingen står Nikita, en ung bög som försöker finna sin plats i livet. Det är en kall vinter, ohyggligt kall, och det hinner hända en hel del dramatiskt under handlingens gång. Ett originellt uppslag, och väl genomfört med smidig språkdräkt.

Absolut noll är inte någon särdeles komplicerad roman, men den vågar ge sig in i både sådant som är mycket tungt och sådant som är komiskt. Den innehåller genomkorrumperade poliser, den innehåller trakasserier av homosexuella, den innehåller ond bråd död. Fast den innehåller också berättelser om kärlek och om vänskap, och inte minst en hel del komiska poänger. Min särskilda favorit är Nikitas mormor, som när dottersonen berättar att han är ihop med en annan man kommenterar att då kommer hon åtminstone slippa otacksamma barnbarnsbarn.

Det är en relationsroman, på många plan. Nikitas förälskelse är känsligt beskriven, utan att göra det alltför enkelt. Hans vänskaper finns också där, både de som håller och de som inte gör det, och en komplicerad men stark relation till mamma och mormor. Inte minst är det den sorgliga och vackra historien om en vänskap som funnits sedan barndomen men trasas sönder av de olika liv vännerna lever som vuxna. Det är en roman att läsa sakta och sedan fundera på.

Absolut noll kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.