1993 började jag skriva bokrekommendationer för en föreningstidning, Mensa Sveriges Legatus Mensae. Hösten 1995 blev de ett fast inslag där, och nästan 20 år senare skriver jag fortfarande till varje nummer. Det är nu inte direkt någon veckotidning, utgivningsfrekvensen har varierat mellan 6 och 8 nummer per år. På 20 år, plus de tidigare strödda tillfällena, har det ändå hunnit bli en bunt texter.

Varför jag egentligen började med rekommendationer istället för recensioner minns jag inte riktigt. Idag kan jag dock rationalisera det till att det visserligen är svårare att skriva enbart om böcker man tyckt om, men i korta notiser med relativt långa mellanrum bör det vara mer givande för läsaren. Visst är det roligt att läsa en sågning av någonting riktigt dåligt, men de sämsta bästsäljarna kan man undvika genom dagspressens recensioner. Om den enda gång man hör talas om en bok är när man får veta att den inte är värd att läsa, är det knappast någon poäng i att höra talas om den överhuvudtaget. Då är det bättre att få uppslag till vad man faktiskt kan vilja läsa.

När jag idag läser om mina egna gamla notiser kan jag fortfarande stå fast vid rekommendationerna, även de med runt 20 år på nacken. En del har jag förstås tydligare minne av än andra, men på det hela taget står de sig.

En av mina första notiser handlade om Nalle Puh. Denna barnbok för vuxna är en klassiker som jag sedan dess läst och läst högt ytterligare några gånger. Så här skrev jag då:

Ur bokhyllan : Nalle Puh (Winnie-the-Pooh) och Nalle Puhs hörna (The Houseof Pooh Corner) av A. A. Milne

Troligen har de flesta redan läst Nalle Puh och Nalle Puhs hörna eller fått dem lästa för sig. Dessa barnböcker är så välkända att det är svårt att undkomma dem. Men de flesta har nog gjort Nalle Puhs bekantskap vid en ålder då man ännu inte till fullo uppskattar uttryck som ”en gång för mycket, mycket länge sedan, ungefär så där i fredags” eller ”ju mer han tittade in, desto mer var Nasse ute”. Därför är det väl värt att återupptaga bekantskapen.

Egentligen är Nalle Puh en barnbok för vuxna, vilket naturligtvis inte hindrar att många barn uppskattar den. Den har onekligen förtjänat sin status som litterär klassiker. De korta sagorna innehåller många underbara formuleringar och persongalleriet är charmerande. Har någon glömt den beskäftige Kanin eller den dystra åsnan I-or? I så fall är det hög tid att läsa om böckerna om Nalle Puh – för något lämpligt litet barn eller för sig själv och sin nalle.

Tyvärr finns den svenska översättningen inte tillgänglig i handeln för närvarande, men den borde gå att hitta på Antikvariat.net eller Bokbörsen.se.