Det var inte med några stora förväntningar jag började läsa Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci. Visserligen verkade det finnas poänger i att läsa en finsk bok om invandrare från Kosovo, men jag misstänkte att historien om katten som någon träffar på en bar skulle vara för mycket skröna för min smak. Istället visade den sig vara oväntat bra, med flera intressanta spår.

Här finns väldigt absurda inslag, blandade med realistiska partier. Jovisst har vi katten, och flera katter som ibland kan bli en smula för symboltyngda. Ett annat återkommande djur är ormar. Fast framför allt handlar det om människor, och om relationer mellan människor, av alla slag. Det är en roman om misshandelsförhållanden, och om att flytta långt bort och försöka begripa en främmande kultur, och om att växa upp och alltid få frågor om var man kommer från trots att man är hemma i sin egen stad. Dessutom är Min katt Jugoslavien någonting så ovanligt som en utvecklingsroman som följer en kvinna en bra bit in i medelåldern, och därtill slänger den med en inte okomplicerad men nog ändå lycklig kärlekshistoria framåt slutet.

Det kunde kännas lite rörigt att läsa de första kapitlen, med perspektivbyten och en delvis opålitlig berättare. Ändå tyckte jag att det flöt på riktigt bra, och en bit in i boken var det lätt att se sambanden. Då kunde jag uppskatta att denna ganska tunna roman rymmer så mycket. Dessutom var det mestadels rolig läsning.

Min katt Jugoslavien kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.