Bokcirkeln läste och diskuterade Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Eftersom jag själv tyckte mycket om den boken (liksom de senare två delar som hunnit komma ut på svenska), såg jag fram mot att få höra synpunkter från läsare som till skillnad från mig inte tyckte om den. Bokcirklarna brukar inte vara överens. Fast även om graden av entusiasm varierade en hel del, var det denna gång ingen som inte hade funnit berättelsen läsvärd.
Rent språkligt känns den svenska översättningen lite platt, vilket en del fann irriterande medan andra inte brydde sig om det eftersom det var tillräckligt korrekt prosa för att inte störa. Den ende deltagare som läst det italienska originalet påpekade dock att det tvärtom i hans ögon var stilistiskt skickligt ihopsatt. Vi var ändå överens om att det som bar denna bok var handlingen, berättelsen om relationen mellan Lenú och Lila, och om hur deras uppväxt går i olika riktningar. Båda är högt begåvade och högpresterande i folkskolan. Den ena får läsa vidare, den andra hindras från att göra det. Vi kom att diskutera en hel del kring detta, hur utbildning både då och nu kunnat och kan ge en väg bort från fattigdom av olika slag, men därmed också leder bort från ursprungsmiljön.
Vidare handlade mycket av samtalet om denna miljö, om Neapel såsom det beskrivs i romanen. Det är en oerhört våldsam plats. Först tror man som läsare att detta våld är karaktäristiskt för de fattiga kvarteren, men så småningom framgår det att även i stadens rika delar slåss folk ständigt. Det finns kusligt mycket våld i denna historia, liksom kusligt mycket oginhet gentemot den som sticker ut intellektuellt. Just detta våld kom vi att prata en del om, inte minst hur det motsvarade allmänna fördomar om Neapel.
Vi talade förstås om relationen mellan de båda flickorna, men också om deras relation till pojkar i omgivningen. En deltagare påpekade att den dubbla skräcken, dels för att bli gravid, dels för vad det skulle innebära att bli sedd med fel pojke, var generationstypisk. Därifrån kom vi till ett långt och vindlande samtal om vad som var och inte var möjligt för dessa unga flickor, vilka utvägar de kunde tänkas hitta. Som vanligt hörde det till att följa associationsbanor en bit bort från boken, så vi kom även att prata om vilka det var som kunde leda frigörelsen – och också kom att göra det. Där kunde vi koppla tillbaka till en viktig bifigur, läroverkslärarinnan som uppmuntrar Lenú och än mer uppmuntrar Nino, den lite äldre pojke som lyckas göra motsvarande resa in i bildningen steget före henne. Medan vissa deltagare alls inte förstod varför hon blev attraherad av honom, tyckte andra att det hon drogs till måste vara att han var vad hon önskade sig att vara.
Åter till Lila, som inte fick studera, så pratade vi om hennes många projekt för att få utlopp för sin fantasi och sin rörliga hjärna. En person kommenterade att hon egentligen var den enda som agerade, medan alla andra personer reagerade på vad hon gjorde. Därifrån kom vi till att det var ett intressant grepp att berättarjaget, Lenú, under stora delar av romanen verkar betrakta Lila snarare än sig själv som huvudpersonen i sitt liv. Så var vi åter vid vänskapen, detta så viktiga tema, och hur den beskrevs.
Min fantastiska väninna kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.
Senaste kommentarer