När bokcirkeln slog sig ned för att diskutera Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro, verkade det till att börja med som om diskussionen riskerade att bli rätt avslagen den här gången. Det här visade sig nämligen vara en bok som alla tyckte om, och så eniga brukar vi inte vara. Snart visade det sig dock att det ändå fanns väldigt mycket att prata om, och samtalet blev livligt som vanligt.
Berättarjaget, butlern Stevens, var en figur som vi alla fann väldigt väl fångad. Han får också berätta saker som läsaren kommer att förstå trots att romanfiguren själv inte förstår dem, ett grepp som alla uppskattade. Och Stevens som karaktär? En rädd människa, tyckte någon. Rädd för sina känslor, fyllde en annan i. Kanske snarare långt inne i sin roll, som var helt och enbart yrkesroll, tyckte någon annan. En person som inte känner till något annat och inte kan föreställa sig något annat. Där kom vi även att prata om att Stevens uppenbarligen inte planerat för en pensionering, trots att han borde ha åldern inne för att dra sig tillbaka. Efter en del diskussion kom vi fram till att han nog överhuvudtaget inte planerade på lång sikt, att det inte ingick i hans världsbild att kunna göra det.
Flera av oss hade även sätt filmatiseringen av Återstoden av dagen för några år sedan, och en del jämförelser blev förstås del av samtalet. Vi var överens om att filmen också var bra, men så gott som helt koncentrerad på kärlekshistorien som är en av flera handlingar som löper genom boken. En bihandling, ansåg jag, men blev delvis motsagd av andra som såg den som en av flera parallella, centrala trådar.
Däremot var vi överens om att historien om lord Darlington och hans tyskvänliga sammankomster under mellankrigstiden var en väldigt viktig del av handlingen, sedd från Stevens lojala underifrånperspektiv. Vad drev då lorden? Han får själv säga, i repliker som Stevens påminner sig, att det var strävan efter fred och rättvisa. Som läsare var vi dock inte övertygade om att lorden var någon pålitlig berättare här, liksom Stevens själv visar sig vara en opålitlig berättare i mycket som han själv inte kan eller inte vill förstå.
Så svängde samtalet till att det fanns väldigt få kvinnor i boken, förutom Miss Kenton / Mrs Benn, som Stevens åker iväg för att träffa i bokens nuplan. Ett par bilintresserade deltagare fick också till en ganska lång och ivrig utvikning om vad det kunde tänkas vara för modell på den Ford som Stevens får låna av sin arbetsgivare och därmed kör omkring på den engelska landsbygden 1956. Det var tydligen en dyr och fin bil, en som väckte uppmärksamhet, men någon enighet om trolig modell kom bokcirkeln inte fram till.
Vi talade också en del om humoristiska scener av olika slag, och om hur romanen balanserar en högst allvarlig berättelse om ett liv som på många plan verkar fel använt med oväntade komiska effekter. Så mynnar historien också ut i ett resonemang kring konsten att skämta.
Återstoden av dagen kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.
Senaste kommentarer