Bokcirkeln diskuterade American Gods av Neil Gaiman. Lustigt nog har den fått behålla sin engelska titel även i den svenska översättningen, men det var inte det diskussionen rörde sig kring. Historien om hur en nyss frigiven fånge blir livvakt åt en amerikansk version av Oden och indragen i en strid mellan gamla och nya gudar fick alla närvarande att tala om en intressant idé, men sedan var vi mindre överens. Trots att det här är en riktig bästsäljare var det i och för sig ingen som var riktigt översvallande entusiastisk, men medan många gillade läsningen var det några som funnit den rätt tråkig. En deltagare kommenterade rent av att hon ville tycka om en bok med en sådan historia, men fann att det var en plåga att ta sig igenom den. Själv tillhörde jag den mellangrupp som tyckte den var underhållande läsning, men för lång och lite för lättviktig.
Vi kom att prata om Gaiman som postmodernist, tesen att allt är berättelser, i synnerhet gudarna och de mytologiska väsen som uppträder i boken. När ingen längre minns dem upphör de att existera. Därifrån var steget förstås inte långt till att diskutera religion som just berättelser, och vilken funktion såväl religion som berättelser fyller i människors liv. Vi svävade förstås ut till ett rätt livligt samtal om religion i allmänhet, också.
Flera av deltagarna kommenterade att huvudpersonen, Shadow, är så gott som tom på egna egenskaper. Han blir ett verktyg för pikaresken som skall föra läsarna genom USA och från den ena situationen till den andra. Där kom vi också att diskutera om romanen kanske i själva verket handlar om just USA, och om en kultur som bygger på att alla har tydliga rötter någon annanstans men tar med väldigt lite av dessa rötter in i den gemensamma kulturen. Även gudarna blir en sorts förenklade spegelbilder av vad de varit eller är någon annanstans. Det sägs också flera gånger i boken att det inte är något lämpligt land för gudar.
Det fanns förvisso en sorts stort pussel i berättelsen, där varje större del stoppades in i helheten och också fick en upplösning i slutet. Ändå tyckte flera personer runt bordet att det blev spretigt, med alltför många bihandlingar som aldrig riktigt knöts in i det övergripande. Kanske hade den varit roligare att läsa om författaren sållat och skrivit kortare, spekulerade någon. Vi var även flera som gjorde jämförelser med Gaimans serier, och då främst Sandman, där flera teman som även finns i American Gods redan hade utvecklats. På det hela taget tyckte vi att jämförelsen i regel var till serieromanernas fördel. Kanske gör sig den sortens historier bättre i ett medium där det visuella inslaget är större.
Efter ovanligt långt bokcirkelsamtal kunde vi i alla fall konstatera att American Gods hade gett oss mycket att prata om. Det är ett gott omdöme för en bokcirkelbok, även om ingen av oss blivit sådär väldigt förtjust i den.
American Gods kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.
Senaste kommentarer