När jag nämnde Pennskaftet av Elin Wägner i en tematrio häromdagen, hade jag en omläsning av den i färskt minne. Detta för att bokcirkeln som jag deltar i skulle diskutera just Pennskaftet igår kväll. Det blev en livlig diskussion, både om boken som sådan och om flera teman som finns med i den.

Här hade vi alltså en pamflett från 1910 framför oss. Trots att det bärande grundtemat i den är kampen för kvinnors rösträtt, var vi överens om att mycket i boken känns högst aktuellt även idag.

Åsikterna om romanen som sådan gick delvis isär – någon tyckte att den var trevlig språkligt men att handlingen mindes han inte ens under läsningen, medan någon annan tyckte att den var rolig och intressant. Vi var alla överens om att det är en mycket välskriven bok, med sitt kåserande men kristallklara språk. Den i sällskapet som ägnat sig åt en yrkesbana som journalist påpekade att man också ser det journalistiska upplägget i hur historien berättas, medan jag för min del tyckte att språket är betydligt rikare än dagens tidningsprosa.

Vi var också flera som fastnat för pärlor till formuleringar.
Det beror på systrarna, sade kandidaten, som var enda barnet
Ligg inte vaken för min skull, det kan jag göra själv.
för att nu bara nämna ett par.

Samtalet svängde in på beskrivningen av kamratskapen i Dragarlaget, den grupp som mest driver kampen, men också på hur deras motståndare porträtteras. Mestadels är det kvinnor som i boken är mot kvinnors rösträtt – obegripligt sett från dagens perspektiv, men psykologiskt högst trovärdigt. Samtalet svängde därefter ut till en diskussion om dagens feminism, och om debattklimat, och om människor som blandar ihop påståenden om fakta med åsikter.

När vi återvände till såväl romanpersonen Pennskaftet som romanen Pennskaftet, konstaterade vi att den enda riktigt osympatiska personen i boken, en fröken Adrian, själv ingår i rösträttsrörelsen, om än inte i den drivande klick som det mesta kretsar kring. Det är ett mycket smart drag, var vi överens om.

Denna Adrian får också respresentera den uppfattning som för hundra år sedan så sakta var på väg att luckras upp inom avantgardet, den att en kvinna som en gång varit med en man utan att vara gift med honom för alltid är stämplad som omoralisk. Vi pratade också en hel del om att det som förs fram som en modern moral, att en kvinna skall ha en enda kärlek men kan ha fysiskt umgänge med mannen hon älskar även före äktenskapet förutsatt att de tänker gifta sig, i våra dagar ter sig hiskligt reaktionär. Man skall dock inte glömma att Pennskaftet på sin tid gjorde skandal, inte för sitt politiska budskap utan just för kärlekshistorien som skall illustrera tesen att endast kärleken gör en förbindelse moralisk.

Från den offentliga smutskastning som det förmodat skandalösa i boken på sin tid gav upphov till, kunde vi genast hitta en tydlig linje till dagens nättroll. Människor är sig sorgligt lika genom historien.

Så svängde samtalet ut igen, och tillbaka till någon aspekt av romanen, och så ut på nytt. Det var ett mycket intressant samtal, om en intressant och rolig bok.

Pennskaftet kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.