När jag igår skrev om Framtidens arab föll det sig naturligt att jämföra med Persepolis av Marjane Satrapi. Det är en serieroman, eller snarare en serie serieromaner, som jag länge tyckt om. Givetvis skrev jag en bokrekommendation om dem när de första delarna kom ut i svensk översättning. Då skrev jag så här:

Ur bokhyllan: Persepolis (Persepolis) av Marjane Satrapi

Det är inte ofta Ur bokhyllan handlar om serier. Det är heller inte ofta den innehåller utropstecken. Den här gången inträffar bådadera. Marjane Satrapis självbiografiska serieromaner Persepolis har nämligen börjat komma ut i svensk översättning. Läs dem! Välj de franska originalen om det går, eller läs de två delar som hunnit komma ut på svenska och vänta sedan otåligt på de återstående två som är på väg. Satrapi, som är från Iran, skriver nämligen på franska – varför hon också har sett till att berätta om sina iranska upplevelser riktat till europeiska läsare, med de bakgrundsförklaringar som kan behövas.

Huvudpersonen i Persepolis del 1 är en liten flicka som 1979 ser den iranska revolutionen på nära håll. Genom hennes ögon får vi se förhoppningarna hos de intellektuella som önskar en socialistisk revolution, liksom den repression som snart drabbar såväl dem som alla andra i den nya teokratin. Det är i högsta grad på sin plats att också Gud är en viktig person i denna del, en person som ofta syns i bild.

Del 2 beskriver de första åren av kriget mellan Iran och Irak. Huvudperson är fortfarande ett barn, men hennes förståelse blir gradvis större. Här får läsaren se hur pojkar luras att fungera som levande mindetektorer och hur hus bombas sönder, men också ett vardagsliv som går vidare i banor som de rådande lagarna gjort absurda.

Alltsammans berättas i skenbart enkla bilder, där ett par streck räcker för att framhäva de detaljer som giver berättelsen djup, i kombination med en text där såväl dialogen som huvudpersonens inre monolog verkar sällsynt tonsäker. Persepolis är en njutning. Den behöver inget annat berättigande för att få göra anspråk på läsarens tid, men för den skull skall det inte döljas att den också kan vara ett av många användbara hjälpmedel för den som vill förstå något av världen.

Numera finns förstås även del 3 och 4 översatta sedan länge. Där får man följa huvudpersonen till skolgång i Wien, och sedan tillbaka till Iran som ung kvinna. Alltihop är synnerligen läsvärt. Filmatiseringen från 2007 är för den delen inte dum den heller, men den går förstås inte upp mot böckerna.

Till min glädje ser jag att det återigen finns en samlingsvolym Persepolis på svenska i tryck. Den kan bland annat köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.