En av de böcker jag fick med mig hem från bokmässan var ett recensionsexemplar av Skuggsommar av Mia Öström. Jag läste den ganska snabbt efter mässan, så det är hög tid att också få ut den recension som det känns som en hederssak att åstadkomma när jag plockat på mig ett recensionsexemplar.

Det är en ungdomsbok, om Rakel som tvingas tillbringa sommaren på en skärgårdsö med sin moster och kusin. Morbror, mosterns make, är också där när han inte är jäktar in till staden för att arbeta – eller åtminstone säger att det är därför. Rakel avskyr att vara på ön. Hon kommer inte överens med kusinen, hemma ligger mamma med neddragna persienner och går knappt att nå per telefon, och Rakel vill bara bort. Så träffar hon två flickor vid ett gammalt hopptorn, ett par tvillingar som är bra på att dyka från tornet och som lovar lära Rakel hur man gör. Fast för att vara med i deras hoppklubb måste hon även utföra tre uppdrag.

Porträttet av Rakel är väldigt välgjort, och som läsare kan man riktigt känna den tryckta stämningen i familjen på ön. Sedan smyger sig en spökhistoria in i bilden, och frågan är om den inte tar över hela berättelsen. Det blir en konsekvent utveckling och ett slut som kan läsas som både öppet och tydligt avslutande. Ändå ställer jag mig något tveksam till denna utveckling. Det känns lite för enkelt, och för min smak med lite för stora övernaturliga inslag. Det hindrar å andra sidan inte att det är skickligt gjort, och säkert kan finna sin publik.

Lite svårt är det att recensera, för Skuggsommar blir i mina ögon en väldigt spretig bok. Där finns mycket realistiska scener som fångar tillvaron på pricken, och där finns ett skräckspår som ibland försöker ta över hela boken. Sammansmältningen har inte blivit helt lyckad, tycker jag. Det hindrar inte att det ändå känns som en läsvärd bok, framför allt för den som tycker om spökhistorier.

Skuggsommar kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.

9789186634742_200_skuggsommar_haftad