Min senaste bokrekommendation i Mensa Sveriges medlemstidning Legatus Mensae behandlar Vaggvisa av Leila Slimani. Jag blev ruskigt glad att det har kommit en svensk översättning.

Ur bokhyllan: Vaggvisa (Chanson douce) av Leila Slimani

Det har kommit en svensk översättning av Leila Slimanis mest kända roman. Hurra, nu kan jag rekommendera den till alla som orkar höra på! Vaggvisa är nämligen en riktigt bra bok, och väldigt smart på många plan.

Redan på första sidan får vi veta att den här historien slutar så illa den överhuvudtaget kan. Barnflickan Louise har mördat de två barn hon under en tid har tagit hand om. Inledningen är rent plågsam att läsa, men det är väl värt att läsa vidare. Det som följer är nämligen oerhört spännande, trots att man vet hur det skall gå. Det ger också insikter om diverse olika saker, och väldigt mycket att tänka på.

En aspekt är kontrasten mellan medelklasslivet och den deklasserade, åldrande Louise. En annan är att här är modern, Myriam, bördig från Nordafrika medan barnflickan är etnisk fransyska. Hemmet som barnflickan ställer i ordning är också intressant, hur hon allt mer tar hand inte bara om barnen utan också om deras föräldrar. Likaså utvecklingen som allt mer knyter dem till varandra, samtidigt som det finns saker hos Louise som hennes arbetsgivare inte ser, eller kanske undviker att se.

Hela kompositionen av Vaggvisa känns kompakt. Varje del ligger perfekt på plats, precis där den bör vara. Samtidigt ryms det så mycket att man blir förvånad över att allt detta kan finnas i en så pass kort bok utan att den känns överlastad. Läs den.

Vaggvisa kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.