Bokcirkeln läste och diskuterade Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy. Samtalet blev spännande redan från början, för ungefär halva gruppen såg i princip inga poänger alls i boken, medan andra halvan tyckte att den på olika sätt var hyggligt bra och framför allt intressant.

Det är en splittrad roman, på gott och ont. Så mycket var vi överens om. Den skiftar mellan olika personer och perspektiv; den har även inslag av poesi, av journalistisk text och till och med av polisrapporter. Dessutom förekommer citat på flera olika språk invävda i texten. Det finns en sammanhållande berättelse, men även den splittras i många olika berättelser.

Vi talade om vad boken egentligen handlar om. Förtryck och dess effekter, är ett sätt att se det. Den stora faran som finns i varje form av fanatism. Som läsare får man också lära sig, eller blir påmind om, högst konkreta hemskheter i Indiens närhistoria. Bland annat utspelas en viktig del av handlingen i Kashmir, mitt i uppror och mördande. Det finns många scener som berörde flera av oss starkt, i den delen men också i andra delar.

En annan sak som vi kom att prata om var vem som egentligen är romanens huvudperson. Anjum, som allt börjar och slutar hos, tyckte några. Kanske den gamla begravningsplatsen där så många av personerna samlas och bosätter sig, funderade jag. Själva Indien, ansåg en annan deltagare.

Vi blev inte överens om vad vi tyckte om boken, men det blev ett väldigt intressant samtal.

Den yttersta lyckans ministerium kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.