Den här bokrekommendationen har även publicerats i Legatus Mensae.

Ur bokhyllan: Den första kvinnan av Lotta Lundberg

En dystopisk förutsägelse om den nära framtiden, en rolig och vass satir om vårt moderna medielandskap, och en roman om en ung kvinna som sakta tappar fotfästet i tillvaron. Det blir mycket att tränga ihop i en roman, men i Den första kvinnan lyckas allt detta och lite till samsas tämligen väl. Där möter vi Sara, som ivrig rekryt på tolkskolan, som väldigt icke-glamorös journalist, som frontfigur på en rysk propagandakanal, och som bitter åldring utan vänner. Det blir en intressant person att följa.

Dialogerna kan ibland vara lite klumpiga i en i övrigt enkel men välfungerande berättarstil, och i vissa av romanens vändningar kan huvudpersonen Sara kännas schablonartad, men på det hela taget håller både historien och den fiktiva personen hela vägen. Det är ett intressant psyke man som läsare får kliva in i, och inte minst en intressant utveckling man får följa.

Till detta kommer skickligt framskissade omgivande miljöer, inte minst en journalistmiljö i Berlin och interiörer hos den välfinanserade TV-kanalen ”Megafon Rusii” som skall berätta alternativa historier om hur det står till i världen. Det kompenserar för att handlingen i de delarna inte riktigt har samma psykologiska kraft som den del som handlar om den unga Sara. Sammanlagt ger det i alla fall saker att fundera på, men också en enkelt njutbar berättelse att följa med i.

Den första kvinnan kan bland annat kan köpas från Bokus eller Adlibris.