Veckans tematrio från Lyrans noblesser har temat hav. Så här lyder utmaningen:
välj romaner som handlar om hav, som har hav i titeln eller gör som jag och välj dikter som handlar om hav.

Redan en kort stunds eftertanke ger mig så många uppslag att det är svårt att välja. Hav och resor över havet är vanliga i litteraturen, från Odyssén och framåt. Jag lyckas i alla fall plocka fram tre titlar, väldigt olika men med det gemensamt att de är böcker som jag uppskattar mycket.

En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras är en typisk Duras-roman. Den är tät, den utspelas i franska Indokina, och den innehåller intensiva familjerelationer, erotiskt utforskande och penningproblem. Vidare har den Duras speciella språk, liksom hennes väldigt speciella blick på världen. En mycket läsvärd bok, och en bra ingång för den som ännu inte har avnjutit Duras författarröst.

Vi, de drunknade av Carsten Jensen är en kontrast till den föregående. Här har vi en kompakt, lång roman. Den sträcker sig över drygt hundra år, och beskriver en dansk stad som lever av och kring sin hamn. Många intressanta personer hinner passera under läsningen, men den verkliga huvudpersonen förblir hela tiden staden Marstal. Det är en traditionell roman att sjunka in i, och samtidigt en väldigt modern framställning av historiska skeenden.

Pappan och havet av Tove Jansson, en bok ur Mumin-serien, är istället en barnbok som passar även vuxna läsare. Muminpappan drar med sig familjen ut på äventyr, och det händer en hel del intressanta saker på den ö där de slår sig ned i slutet av en varm sommar. Det är en saga att njuta av, och som alla riktigt bra sagor är den stundtals lite skrämmande och stundtals väldigt rolig.