Det var länge sedan jag antog utmaningen tematrio från Lyrans noblesser, men nu skall det som sagt förhoppningsvis bli lite mera tid till att skriva igen, och tid för bloggen. Så denna veckas trio ser jag i alla fall till att inte missa. Temat är:
texter som på olika sätt berättar om, speglar eller innebär hemligheter.

Mitt första exempel blir årets ”Stockholm läser”-bok, som därmed är högst aktuell. Det hemliga namnet av Inger Edelfeldt innehåller flera olika teman som vävs in i varandra. Ett av dem är hur i princip vad som helst kan bli till en mörk hemlighet. Nu är det dessutom minst femton år sedan jag läste den här boken, så det här blir också en påminnelse om att det nog kan vara dags för en omläsning. Jag tycker om Edelfeldts åttio- och nittiotalsböcker över lag, och inte minst den här.

Jag fortsätter med ytterligare en någorlunda modern, svensk roman: Det hemliga sällskapet av Claes Hylinger. Här finns hemligheter, men framför allt ett strålande gott humör i en berättelse om ungdomliga fantasier. Jag brukar inte tycka om skrönor, men den här har det extra djup som får mig att falla för den.

Slutligen svänger jag istället iväg till de franska klassikerna. Lucien Leuwen av Stendhal är väl förankrad i sitt 1800-tal, några årtionden efter Napoleonkrigen. Huvudpersonen Lucien får ofta hålla sina sympatier hemliga, där han knuffas mellan rojalister och republikaner. Han antyder dessutom en mer personlig hemlighet, en som det skulle vara svårt att uttala. Sammantaget får det mig att anse att denna charmerande roman också passar in på temat.