En ny tematrio från Lyrans noblesser. Denna gång är temat mat, med följande skenbart enkla uppmaning:
Berätta om tre böcker som präglas av mat!

Skenbart enkel, för när jag funderar på den inser jag att jag sällan lägger märke till mat i böcker. Kanske läser jag sällan böcker som talar särskilt mycket om mat. Kanske glider jag bara förbi de delarna utan att de fastnar i mitt minne. Visst finns det där, men böcker som verkligen präglas av mat?

Jag börjar med en novell, Karen Blixens Babettes gästabud. En kvinna finner sig uppsköljd på en strand i det karga norska landskapet. Hon tas in av ett par äldre systrar som ger henne arbete som hushållerska. Så får hon ett unikt tillfälle att visa vem hon varit och kan vara, och att matlagning kan vara en konst. En av Blixens många väldigt bra noveller om människors öden som blir som de blir, en vemodig berättelse som även rymmer en del humor.

Mat, eller i alla fall ångest i förhållande till mat, präglar i högsta grad Evelyn spöke av Maria Hede, en roman om anorexia som lägligt publicerades när sjukdomen blev mera allmänt känd under 1980-talet. Inte någon stor roman, men den ger en intressant inblick i anorektikerns tankar, och känns dessutom rätt tidstypisk – i god bemärkelse. Helt klart en läsvärd bok. Fast jag tycker ännu lite bättre om uppföljaren …och bli ett vackert lik som mer handlar om missbruk och svårigheten att ta sig ur sådana. Det märks att det gick ganska lång tid mellan dem, och att författarrösten hann mogna.

Vad skall jag då ta in som tredje bok för att få ihop trion? Det får bli Corpus delicti av Juli Zeh. Den utspelas i en möjlig nära framtid, i en hälsodiktatur. Det är nu inte enbart mat som står i centrum för levnadsreglerna där, men födointaget är en av många saker som regleras noga. Jag är överhuvudtaget förtjust i Juli Zehs romaner, som alltid vrider på olika idéer på ett smart sätt, samtidigt som de berättar historier.