Tematrion hos Lyrans noblesser är tillbaka efter sedvanligt sommaruppehåll, och jag låter mig lockas av utmaningen. Denna vecka ser den ut så här:
Kanske känns det lite onödigt dystert att börja terminens tematrio med ett tema som mörker. Men det var det temat som kom för mig. Och det kan ju tolkas som mysigt mörker om man vill. Berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form.

Jag vet inte om det beror på min allmänna syn på världen, men jag kommer genast på en sådan mängd mörka böcker att det är svårt att välja. Det får bli följande tre.

Vi från Jedwabne av Anna Bikont, ett långt reportage som återberättar historien om hur de krista invånarna mördade de judiska i den polska byn Jedwabne 1941, men också berättar om vad som händer när journalisten i början av 2000-talet försöker få kontakt med sentida invånare i byn. På sätt och vis är alla förnekanden och långsökta ursäkter svårare att smälta än berättelsen om dödandet. Det är en mycket mörk bok, inte svårläst men tung att läsa. Alla som tror att hatet hör till historien, eller att det i alla fall inte kan bli riktigt illa här och nu, bör läsa den genast.

Doktor Faustus av Thomas Mann, där myten om Faust transponeras till 1900-talet av ingen mindre än nobelpristagaren Mann. En tonsättare ingår en pakt med djävulen, han förblir konstnärligt nyskapande men tvingas avstå varje form av kärlek. Här får läsaren moderniserad myt, allegori, och en fantasifull historia. Det är en lång och vindlande roman, som förvisso är mörk men på sina ställen också riktigt rolig. Den må vara mindre känd än en del annat av samma författare, men den är helt klart läsvärd, och en bok som man kan återvända till många gånger.

Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, kommer med inte enbart för att ta någonting som faktiskt har mörker i titeln. Här har vi en kort roman, men fylld av just mörker i många former. Den beskriver en båtfärd uppför Kongofloden, under kolonialtiden, och hotet från en ondska som skall finnas där, långt in i landet, får växa sig allt starkare under berättelsens gång. Den mest framgångsrike av alla elfenbensjägarna, Kurtz, är också den mest skräckinjagande.