Veckans utmaning från Lyrans noblesser är en tematrio med vårtema:
Berätta om tre böcker som på något sätt anspelar på våren med den efterlängtade solen och de kommande blommorna.

Det kommer nog märkas att jag inte är särdeles intresserad av vare sig trädgårdsodling eller skogspromenader, men jag har i alla fall fått ihop tre böcker med någon form av växtanknytning. Dessutom blev det en helsvensk trio den här gången.

Först en bok som faktiskt handlar om blommor, Se blomman av Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson. Tydligen är både författaren Ekman och idéhistorikern Eriksson ivriga amatörbotanister, och det märks här. Även jag som inte är det minsta benägen att ge mig ut och leta efter sällsynta växter kan förstå deras intresse när det beskrivs såsom i denna bok, som är en sorts ovanligt skönlitterär essä.

Därpå Moa Martinssons debutroman från 1933, Kvinnor och äppelträd. Den handlar betydligt mer om kvinnor än om träd, men även växtligheten har sin del i berättelsen. Här får man se ett Sverige som på vissa sätt är väldigt långt ifrån dagens, på andra sätt väldigt nära. Dessutom tycker jag om Moa Martinssons oförskräckta sätt att vara väldigt politisk, men ändå låta sina figurer utvecklas till komplexa människor.

Den tredje är egentligen ett teaterstycke, Tant Blomma av Kristina Lugn. Jag tycker om Kristina Lugns humor, och i denna vardagsabsurdistiska text kommer den väl til sin rätt. Den förvirrande Tant Blomma och barnet hon passar blir båda såväl lustiga som tragiska personer.