Kulturkollo skriver om Kanada denna vecka, och tisdagsutmaningen från Carolina lyder följaktligen:
berätta något om Kanada och kanadensisk kultur.

Visserligen har jag träffat några trevliga kanadensare, men ingen av dem är mer än en ganska ytlig bekantskap, och hittills har jag aldrig besökt landet ifråga. Alltså tar jag givetvis mina referenser från litteraturen. Det finns ju en och annan kanadensare i mina bokhyllor.

Anne på Grönekulla av L M Montgomery, med efterföljande serie böcker, är en gammal bekant från barndomen. Även om serien sedan klingar av allt mer, är den första boken om Anne väl värd att återvända till även för en vuxen läsare. Berättelsen bygger på de starka karaktärerna, men på köpet får man veta en del om livet på en liten, avlägsen kanadensisk ort. Montgomery gjorde för övrigt även en sorts senare omtag på temat med boken Emily, som också är mycket läsvärd.

En annan stor, kanadensisk författare är Margaret Atwood. En hel del Kanada ser man bland annat i den utmärkta romanen Kattöga, där huvudpersonen rör sig över världen men ändå främst i Toronto. Det är en smart bok om människor och relationer, och inte minst om vänskap. Fast min Atwood-favorit förblir ändå framtidsdystopin Tjänarinnans berättelse, om hur en kristen fundamentalistisk stat, förmodligen i nordamerika, kan tänkas se ut. Det är en bok som stannar länge i läsarens tankar.

Slutligen måste jag förstås nämna nobelpristagaren Alice Munro. Om man som litteraturintresserad inte vet någonting alls om Kanada, vet man väl ändå att hon kommer därifrån? Hennes noveller varierar från riktigt bra till alldeles fantastiska. Börja till exempel med samlingen på svenska fått namnet Kärlek, vänskap, hat.