Det är redan onsdag eftermiddag när jag tar fatt i veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Den är spännande, och kanske skall den också vara skrämmande. Så här lyder frågan:
Vilket är ditt allra bästa blodisande tips i sommarnatten? En film? En bok? En spökhistoria berättad av någon särskilt skrämmande berättare?

Nu är jag inte någon stor läsare av skräck. Ändå finns det en klassiker i genren som hör till mina personliga favoriter ur alla kategorier: Frankenstein av Mary Shelley.

Blodisande är kanske inte riktigt det bästa ordet, snarare drabbande. Ändå ger den en känsla av skräck, inför det mänskliga och det omänskliga. Uppbyggnaden låter läsaren förstå att det kommer att gå illa, och sedan går det verkligen, verkligen illa. Samtidigt finns det mycket i berättelsen som ger förståelse för alla romanens personer, även den varelse som aldrig får något namn och som är mest känd som Frankensteins monster. Det är hemskt, och det är en ruskigt bra bok.

Jag har tidigare skrivit om Frankenstein i ett inlägg om både den och Merete Mazzarellas bok om Mary Shelley och Frankenstein.