Bokcirkeln brukar ha ganska livliga diskussioner, men när vi igår satte oss ned för att prata om Varats olidlig lätthet blev det verkligen fart. Det var fantastiskt så olika uppfattningar man kunde ha om den boken, och inte minst hur olika saker vi såg i texten.

Några tyckte om den, och talade om en ton av stilla tankar och hur personerna fått liv på boksidorna. Andra fann den ganska platt och fylld av papperstunna figurer. Själv tillhörde jag snarast ytterkanten av den senare falangen, och ansåg att det bestående intrycket mest var gubbsjuka i kombination med pojkrumsfilosofi. För mig var det därför väldigt intressant att höra hur andra såg en psykologiskt inkännande beskrivning av en sexmissbrukare, där jag bara såg en spegling av en manlig författares fantasier om att gå längs gatan och känna sig åtrådd av varje kvinna. För tydligen kan skildringen av Tomas, som är en av de huvudsakliga personerna, läsas på båda dessa sätt.

Vi tyckte nog alla att relationer var ett centralt tema, med Tomas och hans hustru Tereza, Sabina som länge är hans återkommande älskarinna och så småningom Franz som lämnar sin fru för Sabina, som i sin tur genast lämnar honom när han gjort det. En av diskussionerna kring bordet kom att handla om vad Franz egentligen hade för funktion som bihandling. ”Det behövs fyra personer för att spela bridge”, förklarade en av deltagarna, och menade då att romanen var uppbyggd med en intern struktur som krävde en fjärde person. Fast vi kom också fram till att Franz var ett verktyg för att visa författarens uppfattning om västeuropeiska vänsterintellektuella, personer med välvilja men som det framställs med väldigt skev världsbild.

Det gav också en koppling till ett annat tydligt tema, en konkret beskrivning av hur livet såg ut i kommunisttidens Prag, i synnerhet åren närmast efter 1968. Där kunde även vi som inte var förtjusta i boken instämma i att den helt klart hade sina poänger, även om åtminstone jag ansåg mig ha läst bättre berättelser om Östeuropa under kommunismen. För visst fungerade beskrivningarna av den tilltagande rädslan för angivare, liksom av hur Tomas går från välrenommerad kirurg till läkare på en förortsmottagning till fönsterputsare till lastbilschaufför.

Vi kunde också enas om att själva det författarmässiga hantverket var gott, oavsett att några gillade och andra ogillade Kunderas benägenhet att förklara vad han menat istället för att låta läsaren göra egna tolkningar. Däremot märktes det att den svenska översättningen var gjord via franska – man kunde helt enkelt se de franska vändningarna lite för tydligt i den.

Varats olidliga lätthet kan bland annat kan köpas från CDON, Bokus eller Adlibris.