Jag har nyligen skrivit om Det gröna tältet av Ljudmila Ulitskaja. Det är överhuvudtaget en intressant författare, och jag hoppas att det nu skall bli mer som översätts. En riktig pärla av Ulitskaja kom dock i svensk översättning redan för ett antal år sedan, kortromanen Sonetjka. Den finns bland mina gamla bokrekommendationer.

Ur bokhyllan: Sonetjka (Sonetjka) av Ljudmila Ulitskaja

Titelpersonen i kortromanen Sonetjka är en läsande kvinna. Det är rent av så att jag utan att förstöra spänningen kan avslöja att hon läser såväl i bokens början som i dess slut. Ändå hinner mycket hända däremellan. En dag har Sonetjka nämligen tittat upp över lånekorten på biblioteket och mött en blick från sin blivande make. Denna blick leder in i en resa genom Sovjethistorien, tillika en livsresa från en by i Vitryssland till en förort till Moskva. Antihjältinnan med päronformad näsa får på vägen uppleva nittonhundratalets stora händelser ur mikroperspektiv, samtidigt som hennes egen kärlekshistoria utvecklas på ett ofta oväntat och originellt sätt.

Allt detta berättas på en stram och stilren prosa, som gör att mycket ryms på bokens drygt hundra sidor. Det finns skäl till att Ulitskaja jämförts med Tjeckov; även skäl utöver att hon är läkare till yrket och förutom romaner har skrivit både pjäser och noveller. I Sonetjka anknyts för övrigt också på många sätt till den ryska litterära traditionen, vilket dock inte hindrar att man utan vidare kan njuta av berättelsen utan att bry sig det minsta om sådana allusioner.