Bokbloggsjerka 10-13 april: den kulturbärande klassen
Fredag innebär inte bara en ny kortnovell här på Syrlig, utan också en ny bokbloggsjerka från Annika på alkb.se. Denna vecka kommer frågan från Robert och lyder
Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?
Bra fråga. Däremot är jag inte så säker på att kvinnliga bokbloggare är de som är mest lämpade att svara på den. Här skulle jag önska mig en intervju med en sociolog som studerat fenomenet bokbloggar. I brist på tillgång till sådana kan man förstås spekulera fritt.
I likhet med många betydligt mer etablerade bokbloggare tillhör jag den kulturbärande klassen: medelålders medelklasskvinnor. Det är den grupp som läser mest, som köper mest skönlitteratur, och oftast går på teater, opera och muséer. Det är den grupp där sådana intressen är mest socialt accepterade och spridda.
Sedan skall vi inte glömma att medan kvinnor läser mer, är män tydligt överrepresenterade i litteraturkritiken. Bokbloggar har däremot inte den status som gör att män tydligt börjar kvoteras in just för att de är män. Tröskeln för att starta en bokblogg är låg, men det ger inte någon omedelbar uppmärksamhet eller yttre erkännande. Det vore trevligt att dra till med att bokbloggarna därför styrs av förmåga och inte av kön, men det är förstås betydligt troligare att dessa faktorer helt enkelt gör det mindre intressant för män i allmänhet att blogga om böcker. Så heder åt dem som gör det – liksom åt alla bokbloggare.
En klurig fråga denna gången men jag tror du är något på spåret där med kulturbärande gruppen. Det kan nog ligga något i det. Sedan tycker jag sista stycket också är intressant, jag har inte tänkt på det i de banorna men det var intressant. Tål att funderas på!
Tror säkert att en del av orsaken ligger i att bokbloggandet inte genererar pengar eller status!
Män verkar inte så intresserad av att prata om sitt läsande så att de ska blogga om böcker känns lite långsökt. Vi kvinnor pratar mer om det vi upplever och läser så känns mer naturligt 🙂
Det hade ju varit väldigt intressant om det fanns fler män som kunde svara på veckans jerka 🙂
Det där med den kulturbärande gruppen var intressant. Kan ligga en del i det. Sedan tror jag att män inte har samma behov av diskutera det de läst, sett eller upplevt.
Jag börjar mer och mer att luta åt att karlar kanske inte har samma behov av att diskutera och analysera böcker, kärlek, känslor…
Om det blir en fnurra på tråden hemma, hur ofta är det mannen som föreslår att ni ska sätta er ner och diskutera? Jag tror att han hoppas att det ska gå över ändå 😉
De tre värsta ord en man vet är: ”Vi måste prata!” 😀
kvinnor tycker nog i regel om att diskutera det de läst. egentligen tycker man att män borde ha samma behov. vi har tre mycket verbala män i vår bokcirkel och det är mycket intressant att ta del av deras tankar.
Är det verkligen sant, att det finns fler manliga litteraturkritiker? Jag tror att de flesta recensenter jag läser av är kvinnor!
Jag brukar gå på bibblans författarträffar, där är det 70% kvinnor men de som ställer frågorna är de männen som är där(och jag) visst är det lustigt.
Mia
det där med litteraturkritiker vet jag inte… i Göteborgs-Posten är det många kvinnor.
Att bokblogga (och läsa) är ju ett intresse precis som alla saker man gör på sin fritid. En omvänd fråga skulle kunna vara varför det är mest män som spelar hockey.
Jag har uppfattningen att det finns fler manliga litteraturkritiker än kvinnliga, men att det börjar förändras. I takt med att tryckta tidningar minskar kraftigt på litteraturkritik har bloggarna börjat lyftas fram och förlagen letar säljande citat att sätta på omslag till främst pocketutgåvor. Tidigare ansågs ett citat från en landsortstidning snarare sänka än höja bokens värde. ”Är det verkligen bara småtidningar som har recenserat den här boken”, typ. Och då ansågs inte heller bloggare seriösa.