Den här rekommendationen har även publicerats i Legatus Mensae.

Ur bokhyllan: Den sista vargen (Az utolsó farkas) av László Krasznahorkai

Det är inte lätt att förklara vad det här är för sorts bok. Kanske är det en roman i två ganska disparata delar. Kanske är det två noveller, eller rent av tre. Ett skönlitterärt verk med vargtema och speciellt språk, det kan man i alla fall säga att det är.

Vargarna är högst närvarande, även när de blivit skjutna flera år tidigare, men som vanligt är det människorna som är intressanta. Här möter vi en författare från Berlin som till sin egen förvåning blir inbjuden till Extremadura i Spanien, där han försöker ta reda på när den sista vargen där blev dödad. I nästa del möter vi därpå en jägmästare som får i uppdrag att komma tillrätta med rovdjuren i ett skogsområde och griper sig verket an med stor entusiasm. En tid senare får man följa en grupp officerare som ger sig ut i till en liten stad för att festa. I samtliga dessa fall mynnar dock historierna ut i något helt annat än vare sig personerna eller läsaren kan vänta sig.

Den sista vargen är ett ovanligt stycke prosa, eller om man skall säga att det är två-tre ovanliga stycken. Det är en kort bok, men den drar in läsaren i en originell tankevärld. För den läsare som tycker om att ibland få något ovanligt i händerna, innehåller den trots sitt korta format en hel del att utforska.